jenny

Alltså jag förstår inte vad det är med mig för tillfället! Eken cup som verkligen är bland det bästa på hela handbollssäongen har jag inte kännt någon verklig glädje för. Men jag tror att det kan ha varit för att jag känner mig så stressade och pressad. Stressa mellan matcher och föräldrarna som hela tiden frågar om jag vet om jag kommit in på sjukgymnastutbildningen eller inte. Och att jag faktiskt insett att detta kan ha varit bland det sista jag gjort i min handbollskarriär. För om jag flyttar kommer jag inte fortsätta spela handboll och jag kommer inte kunna fortsätta träna mina småtjejer, som jag kommer sakna så enormt mycket om det blir så! Ska inte jämföra tjejerna med hundar, men när man kommer till hallen och dem ser en avger dem en känsla av genuin glädje av att se en, precis som mina hundar gör när man kliver in genom dörren.. 

Det är så himla mycket andra tankar och känslor som snurrar i mitt huvud nu också om så mycket olika saker och personer.. Och jag vill be om ursäkt till dem personer som får stå ut med att jag är konstig och inte alltid den trevligaste personen att umgås med för tillfället. Det är inte meningen. 

Men lite upplyftande mot slutet iaf! Imorgon blir det mycket troligt karaoke på fältet för min del! Ta med öronproppar!! ;P