21 januari
"Sina absolut innersta och djupaste känslor är det inte lätt att dela med sig av och när man då gör
det vill man inte att andra också ska ta del av det om man inte själv valt att dela med sig till dom. Alla de saker som verkligen ligger en närmast, som sina känslor, sina tankar, sin familj eller sin absolut bästa och käraste ägodelar blir man väldigt kränkt när någon rör utan lov eller på något sätt skadar. Det är kanske inte alltid medvetet och personen känner säkert stor ångest om det skulle hända men om man inte själv släppt in personen eller gett den lov är det för mig en kränking av integriteten. Det som verkligen är personligaste sätter man upp en skyddsväg för just för att det är så känsligt och för att man blir kränkt eller på ett sätt skadad om något händer med det. Jag är själv från tillfälle till tillfälle en ganska så öppen person men det finns verkligen en del saker som jag känner att jag inte kan dela med mig av, inte ens till de personer som verkligen står mig närmast. Det är för personligt."
En del av mitt Etikarbete om integritet. Någon som förstår och håller med?
